När halv makrill och bly hade lagt sig till rätta 400+ meter under oss så var det bara till att luta sig tillbaka med en kopp kaffe i handen medan solen tittade upp. Bettet var inte våldsamt till att starta med, men när det kom igång så var det jämnt över över passet.

Efter vart blev vi puttade längre från kanten av vind å ström, men det skulle visa sig att det var någon som bodde här ute med. Efter lite tuggande på min makrill så kunde tillslag sättas å denna gången var det bättre tyngd nere i djupet. Full böj i kenzaki och stort leende på läpparna. Medan jag startade att vevade så kunde Kapten Oskar känna att det var intresse även för hans makrill. Några sekunder senare så var det fast fisk även här. Nu blev det god stämning på båten och spekulationerna strömmade friskt. Men upp kom två av en vanlig art men med lite mindre vanlig storlek.

Nu va det bara till att fira ny “allaroundpers” på mig och vuxen långa på Carl med redbull, brownies dots och kramar från Bjørn. Nu hade vinden tagit sig upp bra, så vi vände nosen in mot skansen för att kontrollväga och skär fisk. Långorna drog vågen till 21 och 16 kg. 

Bjørn var fast bestämd på att på att äta rogn när han kom hem så med kniven i högsta hugg gick han lös på den sjukt feta brosmen. Men det var inga mängder där inne, men det låg något stort i magsäcken.

Men brosmen var inte ensam om att försyns sig av djuphavslevande arter. Även Carls långa hade fått tag i en